Hej

Jag heter Lottie och min passion är att bidra till ett meningsfullt, närvarande och inspirerande liv - i samklang med naturen.

I min roll som coach, terapeut och ekopedagog lever jag för att spegla det ärliga och äkta i dig - den kraft som naturligt både  läker och leder dig hem. Som föreläsare vill jag inspirera och berätta om det jag brinner för: naturen och oss människor i samklang. Hur allt hänger ihop.  Livet och döden. Elementen och läkekonsten. 

Jag ser min uppgift som att vara en spegel på din väg mot mer balans, hälsa och inre frid.  Oavsett om det handlar om samtal eller kroppsbehandling. Det sanna i dig kommer alltid att leda dig rätt - det är utgångspunkten i allt jag gör.

Jag är verksam inom hälsa och personlig utveckling sedan mer än 20 år. Mitt arbete innehåller en kombination av coaching, psykosyntes, kraniosakral terapi, kinesiologi, och inte minst: mindfulness. Jag ser oss människor som naturkrafter med en helt unik kärna som i sin rena form troligen handlar om kreativitet, passion, glädje...och förmåga till självläkning.

Naturen är min guide och skogen min kyrka. Det goda och ljusa i varje människa min livsnerv och stora passion. Liksom att var och en har sin sanning, sin väg, sin rytm.

Önskar dig allt gott, vem du än är och vilken väg du än går! Kanske vi ses på vandringen. 

Med värme,

Lottie

Ur min historia

-Himlen tur och retur

Jag tror att vi alla har en, eller flera, upplevelser som format vår livsväg och kanske till och med visar den ”röda tråden”. En av mina större hände sig i juni 1978 då jag som 9-åring låg helt förlamad på ett barnsjukhus i London. Läget var oklart hur det skulle gå. Intensivvårdsrummet surrade av ängslan och oro då jag plötsligt befann mig svävandes i taket och sedan for som genom en centrifug, eller tunnel, och landade i ett tillstånd jag än idag har svårt att sätta ord på. Jag mötte min mormor som nyligen gått bort, och en enormt vänlig gestalt som berättade att det inte var dags för mig ännu, jag hade mycket jag skulle uppleva i livet på jorden. Jag såg en bild av min storasyster som satt i sjukhusrummet, blek och med tom blick Jag visste då att jag måste återvända och damp ned i min orörliga barnakropp på samma sätt som jag lämnat den. Dagen efter vände allt mot ett långsamt tillfrisknande.

Långt senare förstod jag att det jag förmodligen upplevt kallades för en NDE (Near Death Experience), och att jag inte var ensam om denna förunderliga resa. Hursom. Jag satt i rullstol, lärde mig att gå och tala igen, stod i trädgården och spanade upp på himlavalvet med en märklig känsla av hemlängtan. Min barndom och hela uppväxt präglades av vad som populärt kallas "övernaturliga upplevelser" och förnimmelser. "Va?! Kan inte ni se det jag ser?". För mig var det helt naturligt. 

Jag blev tonåring, ung kvinna, gjorde val som förväntades, läste universitet och fick karriärjobb. De jobb jag hade gav mig massor med erfarenhet och inte minst vänner för livet, men... Något gnagde och skavde tills det en dag tog stopp. Jag sålde min bostad i centrala Stockholm, packade ryggsäcken och drog iväg på resor.

Tiden att reflektera förde mig tillbaka till skolbänken men nu inom det jag verkligen var intresserad av: människan, själen och livet. Äntligen! Jag brann. När jag ser tillbaka på min väg är det så tydligt att den korta himlafärd jag har ynnesten att ha fått uppleva ligger som en grundton till den röda tråden – min passion för att förstå människosjälen, livet som är oss givet, döden som ger en fortsättning, det space vi lever i, om alltihopa har någon mening och hur du och jag kan leva våra liv utifrån den vi verkligen är. 

Om du läser det här tror jag att du är en sökare, som jag, och att du känner igen dig! Den där längtan, efter att ”komma hem” i oss själva, finna känslan av syfte, och få dela med oss av vår äkthet.

Den tror jag lever i oss alla och förenar. Tack för att du läste en del av min historia.